En sidensvans salongsberusade flygfärder

Med vintern kommer sidensvansarna. Flock efter flock äter de sig lite smårusiga på frysta bär. Ibland blir de till och med helpackade. En sidensvans salongsberusade flygfärder torde tillhöra ett av fågelvärldens mer märkliga beteenden, men trots det landar de alltid säkert på nästa gren. Det är en art som gärna lever i stadsparker och i tätbebyggda områden, så det kan löna sig att gå på promenad och lyssna efter det där välbekanta svirlandet…Här en bild från förra vintern på en sidensvansflock som just håller på att landa i ett träd. Klicka på bilden om du vill se den större.

Packis, nej läs inte packis men pack-is (obs! felaktig avstavning!). Svenskan har sammansatta ord.

Ja, det här börjar med att jag leker språkpolis men helt allvarligt finns det något värre än felaktiga avstavningar. Man blir ju riktigt vinterkall i själen av sånt. Nåväl, här är några bilder som jag har fotograferat förra vintern när det var så otroligt tjock is över Kvarken. Den här vintern kommer det knappast bli något liknande även om det säkert blir kallt bort i januari, februari. När färjan (över Kvarken) bröt igenom isen, så blev det väldigt fina formationer och rörelser. Jag har fotograferat digitalt med ett 50mm 1.8 och sedan gjort bilden svartvit. Kontrasten har jag ökat på lite.

11 år senare

Att hålla på med film tar tid. Riktigt lång tid. Ibland blir filmprojekt liggande i byrålådan i år. Oftast på grund av finansiering, men ibland också på grund av det inte fungerade riktigt som man tänkt. Så är det med just det här projektet. Jag har liksom svårt att hitta rätt look, men till slut så börjar det alltså ta form. Hur länge jag har hållit på? 11 år tror jag det är…men jag har ju naturligtvis gjort mycket annat…knappast sitter man och väntar på ett filmprojekt i ett decennium. Det är ju full rulle hela tiden. Filmen som inte ännu har något namn är en liten animerad film, som är gjord från helt vanliga videorutor. Det blir alltså en del photoshoppande när man gör sånt här. Förhoppningsvis får de här rutorna liv till sist och börjar röra på sig. 25 bilder i sekunden blir till ganska många bilder så det är tålamod som gäller när man animerar något. Skådespelerskan heter Jenny Burman och jag har själv för stått för regi och foto. Nedan följer några exempel på hur filmen kommer att se ut med sin nya look.

Performance

Att klippa film tar lång tid. Riktigt lång tid och ibland kraschar program…så var det förra veckan och så blev jag tvungen att börja om i ett annat program och nu fungerar allt bra. Vad klipper jag då? Jo, en dokumentation av en performance som heter Träden talar, vilken var en del av en utställning med samma namn.

Dokumentationen av föreställningen är filmad med ett litet 2-kamerasystem bestående av en Canon 550D och en Canon 7D. Jag har själv varit filmfotograf tillsammans med Norah Nelson. Ljud och musik under föreställningen stod Arvid van der Rijt för. Skådespelarna i föreställningen är Sarah Nelson och Nina Vana. Länk till deras hemsida: http://hohtava.blogspot.com






Svartvitt porträtt

När jag var och fotograferade porträtt förra veckan lyckades jag få den här bilden. Den är fotograferad i det allra sista ljuset med ett 50mm 1.8 på full bländaröppning. Digitala kameror är ganska otroliga egentligen. Jag kunde knappt se min egen hand, men bilden blev tillräckligt ljus ändå. Rörelseoskärpan bidrar också till den måleriska stilen. Den första bilden är ett litet utsnitt som visar bildens struktur med den skissaktiga ytan och den andra, större bilden nedanför, är bilden i sin färdiga storlek. Modellen heter Carla Fri.

Vacker musik från ett gammalt taffelpiano

I söndags var jag och filmade när Dani Strömbäck spelade på ett gammalt taffelpiano. Det blev många fina bilder och pianot har en otroligt vacker klang. Speciellt när Dani spelar. De musikinspelningar som gjordes i söndags kommer så småningom att dyka upp på en skiva av Hasse Westergård.

Det var svårt som filmare att vara tyst under inspelningen med stativ och allt, men det gick riktigt bra. För nyfikna på teknik så använde jag en Canon 550D med fasta brännvidder, 14mm, 50mm och 105mm oftast på full bländaröppning. Det ger ju kort, snyggt skärpedjup. Det var en otroligt rolig inspelning och speciellt trevligt är det ju att filma till musik.

Mer om Dani Strömbäcks musik finns på: http://www.danimusic.com

.

Och så duvor…

Så här kan det bli om man hittar några duvor att fotografera. Jag har gjort bilden svartvit och ökat kontrasten lite. Det blev lite som japansk kalligrafi…Bilden har bland annat ingått i min fotoutställning I ständig rörelse under förra året på Vasa stadsbibliotek.